Ringduva  Columba palumbus, duva, ringduva

Kännetecken: 42 cm. Den största av våra duvor. Lätt att känna igen på den vita teckningen på halsen, och i flykten de vita banden på vingarna.

Förväxlingsrisk: Tamduva: Något mindre. Saknar vit halsring och vita vingband.
Skogsduva: Mindre, svart vingband och svarta vingspetsar. Annars enhetligt gråblå.

Ringduvan finns spridd över större delen av Sverige, utom uppe på kalfjället och ute i ytterskärgården. Den häckar allmänt i södra och mellersta delarna av landet och blir lite mer ovanlig i det inre av Norrland.

Äter Mest vegetabilisk föda som knoppar, skott, bär och frön, men även smådjur som maskar och snäckor.

Lätet är ett mjukt ganska dovt ”Ko-koo-ko, ko-koo”.
Eftersom många duvor har ganska snarlika läten så har man försökt att översätta duvornas läten till meningar. Ringduvans mening blir då: ”men, gå då, ändå”, till skillnad mot skogsduvan som bara säger ”gå då”.

Häckar:
Honan bygger ett ganska slarvigt bo av torra kvistar och grenar som hanen har hämtat. Ofta är boet så glest byggt att man kan se de lagda äggen underifrån mellan kvistarna.
De två vita äggen ruvas i 17 dagar. Ungarna föds sedan upp på en speciell ”krävmjölk” som duvor har.